Bloggarkiv

19.9.13

nu gör jag det igen - byter blogg! [för allra sista gången].

Japp, jag gör det igen. Jag flyttar!
På sistone har jag fått endel kommentarer som jag inte gillar, folk som bara är dumma på olika sätt - och jag veeet att det händer överallt, att allt inte är rosaskimmrande och pluttigt, och så måste det inte vara.. det förväntar jag mig inte heller, och jag disskuterar gärna! - MEN när jag själv blir uppriktigt ledsen av folks sätt att uttrycka sig på, ja då är det dags för den där förändringen jag har tänkt på länge..
Nämligen att byta till Wordpress, där jag kan skriva fritt precis som alltid, men där jag även kan lösenordsskydda vissa inlägg och på så sätt behålla en viss kontroll över vem som får läsa vad.
Mycket i den nya bloggen kommer vara precis som förut, öppna inlägg där jag förklarar om hur mitt liv är och vad jag känner.. sorg som glädje, pinsamheter och kaos, hur det är att vara jag och Eddie och Bullen.

Så välkommen dit, till min allra sista bloggflytt som känns som en välbehövlig nystart.

www.labbstorken.wordpress.com

[Vill ni ha lösenordet till dom lösenordsskyddade inläggen? Mejla då gärna till labbstorkenbloggen[snabelA]gmail.com så fixar jag det asap!]

17.9.13

om att jag har skrivit ett gästbloggsinlägg..

Jag har skrivit ett gästbloggsinlägg på Barnlängtans blogg som ni gärna får läsa här - 
http://foreningenbarnlangtan.blogspot.se/2013/09/min-livs-storsta-sorg.html?m=1

Tillägg; Vi har ett försök kvar. En allra sista chans till att bli gravida och få ett barn.. först måste vi bara läka lite inombords & skrapa fram tiotusen kronor vilket är vad ett frysförsök kostar. Såklart att man hoppas, inget snack om saken, men man känner ändå en hopplöshet i att det är som det är..             

28.2.12

om det här med att bli 3..

 Tänkte att det är dags nu...
 
för mig att uttrycka en tacksamhet till alla läsare och bloggare som lämnar avtryck, intryck och personliga tankar, åsikter och glädjande samt sorgliga besked. Det engagemang ni visar era och andras förhållanden och framtida bebisar som ivf:are, tror jag är svårt att hitta någon annanstans.
Era erfarenheter och upplevelser som ni delar med er av har hjälpt oss otroligt mycket på resans gång.
     Det är inte lätt att få tankarna ner i skrift och för det beundrar jag er alla.

En annan tacksamhets tanke går också till Robert Edwards, mannen som gjorde provrörsbefruktning möjlig.

Självklart måste jag också nämna min fru, min Hon.
Första gången jag såg henne, en midsommarafton, så skickade jag snabbt iväg ett sms till en vän som löd "det här är något man kan ta hem och visa för mamma".
     Hon har skrivit massa strunt och fått mig att framstå i mycket bättre dager än vad jag är.
Hon har också sagt att min näsa har lurat mig och att jag har sniffat mig till fel kvinna, en kvinna som inte kan ge mig ett barn, men jag vet att jag har kommit helt rätt när jag ser hur stark hon är, när jag känner kärleken som hon ger mig och när jag ser hennes ansikte lysa upp i tanken på vår blivande dotters framtida hyss och påhitt.
Faktum är att det är Hon som är vacker, snäll, omtänksam, naiv, kärleksfull, stark, lugn och helt enkelt min stöttepelare...
     Det är lätt att vara en bra man, när man är gift med henne.

Jag har haft chansen att skriva vad jag vill här på bloggen under ett bra tag nu, men har aldrig riktigt kunnat fokusera och rensa tankarna.

Dags för oss att snart bli tre i familjen, starta ett nytt kapitel, jobba i nedförsbacke och få njuta av faktumet att vi kommit i mål. Vi är snart framme


/Han





Status just nu:
Efter ytterligare en smått sömnlös natt, där jag hade två minuters värkar till och från, och då även sprang en hel del på toaletten, så kände jag att det får fanimej räcka.. Eller ja, inte helt så, men typ [oron över det röda som kom rätt mycket gjorde att jag blev lite nojjig igen + att sömnlösheten började sätta sina spår]..
Så vid halv sju ringde jag till förlossningen och frågade om vi kunde komma in för en koll, kände att jag bara behövde få höra face to face att det ser bra ut med allt och att allt är normalt.. Vi fick komma in sade rösten i telefonen, så vi hoppade in i bilen och körde dit i slasket.
Efter ett Ctg, blodtrycks status, kik på trosskyddsinnehållet, och en undersökning senare så vi fick vi veta att jag var nästan 4cm öppen och livmodertappen utplånad = vi fick ta en promenad och bokade en ny dejt till halv tio. .. Så efter att ha käkat världens dyraste frukost i bistron på sjukhuset & tagit en promenad i dom gråa gångarna så kom vi tillsammans med barnmorskan fram till att vi kunde åka hem, ta ett bad & två Alvedon, käka lite och försöka att vila mellan värkarna [alternativet var att vara kvar och ta ett bad där, men eftersom det kan ta några timmar så kändes det bäst att åka hem] och så höra av oss om några timmar igen, för här ska det bli bebis, senast i natt sade barnmorskan..
Så där är vi nu, badet är taget och så även Alvedonen.. Och medan jag har skrivit dom här raderna så har jag väl haft ca fyra värkar.
.. Nu ska jag läsa vad min Fina Han har skrivit [för det har jag ju inte fått göra hittills] - och nästa gång det skrivs något här så har vi förhoppningsvis Bullen glad & frisk på utsidan av naveln :].
/Ruht
<3

27.2.12

Bullen e fortfarande kvar innanför naveln..

.. och vi är fortfarande bara två på utsidan.

Pratade precis nyss med förlossningen. Jag ringde bara för att få höra vad som säger och om det är "normalt" och om det är såhär det kan vara och vad dom tror..
Jag blöder, inga floder alls, men det finns där = Helt normalt, livmodertappen arbetar och har sig, och så länge jag inte trodde att det var blod utblandat med fostervatten / eller störtfloder så var det lugnt!
Mina förvärkar är numer typ en gång i halvtimmen men håller däremot i sig i över två minuter = Helt normalt, det kan komma och gå och bli intensivt och avta..
Bullen rör sig = Bra!
När ska jag ringa igen? = När smärtan blir outhärdlig, eller när jag undrar över minsta lilla, eller när jag känner att NU vill jag bannemig in för en kontroll..
Sen frågade jag även vad hon trodde om läget, dvs om hon trodde att det här skulle avta helt eller om det kanske är dags någorlunda snart eller ja.. Och hon svarade att hon tror att det kommer bli mera intensivt igen nångång inom dom kommande dagarna och att vi nog var på g att föda, MEN det kan även bli så att det avtar helt och inte kommer igång förrän om en eller två veckor igen - men det trodde hon inte [och det hoppas vi inte på.. nixpix.. herregu..].

Je.. Nu ska vi försöka sova.. Är så ofantligt trött. .. Men skulle såklart även bli glad om jag vaknade inatt och kände att smärtan var outhärdlig ;].. hmm..


Go Natt på er!

24 timmar sedan vi började klocka, och..

.. fortfarande ingen Bulle.

Ett dygn efter det första onda [förvärk, värk, sammandragning, jamen ja.. onda] och vi sitter fortfarande hemma..
[Haha, vi började förresten kolla lite smått på klockan & ungefär hur ofta det gjorde ont, igår när vi var på Ikea! .. Jag var rastlös och Han var hungrig så vi slog två flugor i en smäll och åkte dit - käkade och kollade bebisgrejer.. ehum.. och lyckades spontanköpa en spjälsäng som det var nåt prinsesserbjudande på].

Jag e trött och slut men ändå rastlös, och jag e så förbaskat snuvig att det här med att andas in genom näsan e lite svårt. Men andas gör jag.. när Han påminner mig om det ;].

Täta förvärkar har lagt av och istället får jag en rejäl ungefär en gång var 15e minut just nu. Nåt slags ont som gör rätt rejält ont! .. Och man blir lite galen på allt, för vart man än läser om hela förarbetet så står det olika och inte fasen vet man själv vad som händer - förutom att Bullen kanske kommer komma om ett tag, men om ett tag kan väl lika gärna vara några dagar? Eller?! Tänk om man bara kunde trycka på en knapp och så vipps så var man femtio centimeter öppen och så kom Bullen äntligen ;].

Hon rör sig i alla fall en massa [till och från] och det lugnar..
Och Han är bäst på ett sånt där sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig.. Jo, jag svär lite här och då och dom mest konstiga kombinationerna av ord kommer ut ur min mun [nej, inte under själva piken av det onda - för då sitter jag bara och försöker att andas], men Han är lugn och trygg och.. bäst!

Snart ska Han få valla mig på en kort promenad.. käk ska inhandlas och jag vill hänga med, så thaikäk med massa vitlök it is.
.. Och sen? Ja sen hoppas vi på att allt kommer igång igen och att denna natt spenderas på förlossningen med resultat Bulle. [Men jag tror jag hoppas på för mycket.. jag tror nämligen att detta kommer att bli utrdaget och att vi inte får träffa Henne förrän i mars.. helt seriöst alltså.. jag skulle inte bli förvånad]. :]

<3

Vi e inte päron ännu..

.. däremot jäkligt trötta.

.. Nu har vi klockat förvärkar sen igår mitt på dagen. Ett tag kom dom väldigt regelbundet med ungefär tre minuters mellanrum och höll på i ca 30 sekunder. Sen blev dom lite oregelbundna. Sen blev det regelbundet igen..
Nånstans däremellan så började jag blöda o fick panik. Inte mycket blod men ändå, jag VILL INTE SE NÅGOT RÖTT.. Det gör jag dock varje gång jag går på toaletten numer, livmodern jobbar tydligen på det sättet o det är som allt annat "heeeeeelt normalt" [yep vi har pratat med förlossningen några gånger].
Natten har varit rätt sömnlös förutom nån slummer då o då men inte mer än nån minut, så det var rätt trevligt att se på Oscarsgalan o alla fina människor medans en själv ligger [vrider sig o sitter o går o står o inte vet vart man ska göra av sig själv] svettig o har ont - för ja, det gör ont redan nu.. hallelulja ;].
Han är föressten värdsbäst på alla sätt och vis!!

Je.. Bloggberoende som man e så kom där en uppdatering, untill next time.
<3